• Email: kansliet@prematurforbundet.se

Två case från verkligheten

  • You are here
  • Home
  • Två case från verkligheten

Donerad bröstmjölk livsviktig för Mimmis tvillingar

bild-brostmjolk

 av Petra Zillén

Mimmis tvillingar föddes 11 veckor för tidigt. Sonen vägde 807 gram och dottern 1 270 gram när de föddes, men var friska i övrigt. Donerad bröstmjölk från andra nyblivna mammor räddade livet på tvillingarna då de tack vare den näringsrika mjölken kunde växa sig starka.

När Mimmi var i 19:e veckan av sin graviditet drabbades hon av havandeskapsförgiftning och blev sjukskriven. Vid ett rutinbesök under vecka 24 hos mödravården i Västerås visade ett extra ultraljud att en av tvillingarna inte mådde bra och Mimmi fick åka direkt till Uppsala där hon lades in. Läkaren ville till en början snitta henne redan första natten, men eftersom så stor utveckling sker under den senare delen av graviditeten så valde man ändå att avvakta. Noggranna kontroller gjordes varje dag.

Under de sista skälvande dagarna på året bestämdes det att det var dags att plocka ut tvillingarna. Läkarna förklarade att med den vård som finns idag så mår barnen trots allt bättre utanför än innanför och att det därför var onödigt att ta några risker.

– Först kom min pojke. Han vägde 807 gram och gick ner till 680 gram. Min flicka hade gömt sig längre in och vägde 1 270 gram. Det var inga komplikationer men de var väldigt små och sköra, berättar Mimmi.

Tvillingarna fick donerad bröstmjölk via sonder i sina näsor. Samtidigt pumpade Mimmi för att få igång den egna mjölkproduktionen. Hela tiden kontrollerades barnens vikt noggrant för att veta hur mycket donerad bröstmjölk de skulle få.

Mimmi och barnen fick efter en tid flyttas till neonatalavdelningen i Västerås och där blev de kvar i två månader.Tvillingarna kunded snart ta flaska med donerad bröstmjölk och efterhand alltmer uppblandad med Mimmis egen bröstmjölk. Efter ett par månader hade Mimmis mjölk- produktion kommit igång ordentligt.

I dag är tvillingarna 19 månader gamla och utvecklas normalt. Under hösten börjar de på förskola, vilket Mimmi tycker är bra då de är fulla av energi och älskar att leka med andra barn.

– Jag är så tacksam gentemot de kvinnor som generöst donerar bröstmjölk och därmed är med och räddar liv. Det var som om de var med oss under den första tidens kamp för att få våra barn att växa sig starka och friska. Informationen om möjligheten att donera måste bli bättre så att fler kan rädda er barn! avslutar Mimmi.

Agnetha ville donera bröstmjölk – fick själv leta upp information

AV PETRA ZILLÉN

Agnetha födde sitt första barn under hösten 2015. Tidigt visste hon att hon ville donera överskott av bröstmjölk till behövande. Men hon fick ingen information om möjligheten att donera, varken på mödravården eller barnavårdscentralen, utan fick aktivt leta upp informationen om hur det går till. Risken är att en mindre motiverad person ger upp på vägen och tiden är kort då man bara kan donera de tre första månaderna, menar Agnetha.

Agnetha ville donera bröstmjölk eftersom hon på nära håll sett hur viktigt det är att det finns tillgång till donerad bröstmjölk. Både en kompis och en släkting födde för tidigt födda barn och fick donerad mjölk till sina barn, vilket de var djupt tacksamma för. Därför ville Agnetha också bidra när hon nu kunde det.

– För mig var det viktigt att kunna bidra då jag insett hur mycket tillgången till bröstmjölk betyder! Utan mina vänner som fått donerad bröstmjölk hade jag inte känt till att möjligheten att donera fanns. Jag fick ingen information om mjölkdonation hos någon av de instanser man är i kontakt med som gravid och nyförlöst.

Men det visade sig vara svårt att donera. Varken på mödravården, under föräldragruppen eller på barnavårdscentralen fick hon information om hur det går till, utan Agneta fick leta på egen hand.

– Det är inget de pratar om, ingen information som man får. Till exempel att behovet finns, hur man gör och vart man vänder sig. Det står ingenting om mjölkdonation i något av alla de papper man får, inte heller något om man skulle föda för tidigt. Det är som om mödravården utgår från att allt ska gå bra, och det verkar inte som om BVC är utbildade inom amning. Det är först när barnet skriker och krånglar som man får input och då handlar det oftast om mjölkersättning, att man ska amma först och ge ersättning sen. Vi borde få hjälp kring hur man minskar och ökar den egna produktionen, tycker Agnetha.

Agnetha sökte på egen hand upp information om hur hon skulle gå tillväga och vart hon skulle vända sig. Hon var bland annat inne på Amningshjälpens hemsida.

 

När Agnetha fått tag i den information hon behövde för att kunna gå vidare så fungerade allt bra. På en prematuravdelning fick hon låna en bröstpump, hon fick lämna blodprov och fick information om hur donation fungerar. Bland annat fick hon veta att det är viktigt med rengöring och sterilisering. Allt som behövdes fick Agnetha från sjukhuset, som förpackningar och märklappar med leverans-id det vill säga det doneringsnummer som Agnetha blev tilldelad efter den undersökning hon fick göra.

– När jag väl kommit igång fungerade allt väldigt bra. Det var den första tröskeln som var jobbig, och hade jag varit mindre motiverad kanske jag inte hade orkat gå vidare i min ambition att vilja bidra, säger Agnetha.

Agnetha tycker att det vore idealiskt om man på föräldragrupper både före och efter förlossning får information om bröstmjölksdonation och inte minst när BVC kommer på hembesök under den första tiden. Det är först när barnet är fött som det blir verkligt och då är man också mer mottaglig. Och med tanke på att det bara är under de tre första månaderna som man kan donera sin bröstmjölk så är ju tiden väldigt begränsad.